Krönika - Vem vet bäst vad som passar just mig – jag eller staten?

Det förs just nu en diskussion kring hur många fonder man ska kunna välja mellan inom premiepensionen. Det finns förstås många aspekter att ta hänsyn till i den här frågan. Till exempel kan det vara svårt för den enskilde individen att överblicka vad som finns när det finns alltför många fonder. Kan man inte överblicka vad som finns kanske man inte bryr sig om att välja och dessutom kanske man inte väljer det man egentligen vill välja, helt enkelt för att man inte mäktar med att orientera sig rätt i fondmängden. Andra argument som jag har hört för att minska antalet valbara fonder är att det nog framför allt är folk med god utbildning/inkomst som kan identifiera vilka de mest lämpliga fonderna är och förstår vad de väljer, och om det visar sig att de som väljer fonder får bättre avkastning än de som inte väljer, då äventyras hela pensionssystemet, typ.

Det är klart att jag i stor utsträckning förstår och respekterar de här synpunkterna. Men ändå.

Jag har ju till exempel själv mina fondfavoriter. Och jag är väldigt glad att de finns med i det nuvarande fondutbudet inom ppm. Om just mina favoritfonder skulle tas bort och jag ju då tvingas att ha någon annan fond…och så kanske denna visar sig gå sämre än den som jag själv hade valt… Ja då blir jag förståss irriterad och så kommer jag ifrågasätta varför staten anser att den ska välja (en sämre) fond till mig jämfört med vad jag själv hade valt.

Dessutom består hela livet av olika val som läggs på oss. Vi ska välja elbolag, mobiltelefonoperatör, en bra byggfirma om vi bygger om hemma, kläder som inte förstörs i första tvätten, ett bra dagis till barnen, och senare en bra skola. Och vem vi eventuellt gifter oss med är inte heller ett val utan risk… Och vi ska varje dag välja vad vi ska äta. Tänk bara på just detta med maten. Att äta näringsriktigt (och ekologiskt?, och närodlat?) är viktigt för vår hälsa och sannolikt för hur vi kommer att må under våra pensionsår, och förmodligen även för hur många år som pensionärer vi får (innan vi dör). Är inte valet av vår mat egentligen minst lika viktigt som valet av våra premiepensionsfonder? Fortfarande får vi handla precis vad vi vill. Om jag tar mataffärens allra största kundvagn och bara stoppar i chips, öl och godis, tror jag knappast att någon försöker stoppa mig, eller ens försöker ge mig rådgivning någonstans där i affären om vad jag och min familj egentligen borde äta. Det skulle ju kunna finnas regler om att exempelvis minst 20 procent av det som jag köper ska vara frukt och grönsaker, och så behöver vi nog en viss daglig dos av Omega 3, och förmodligen mår vi bra av en maxdos av chips och godis... Vad är det som gör att man från staten funderar på att begränsa möjligheten att fritt få välja fonder för sitt pensionssparande men inte på vad vi väljer att äta. Ärligt talat varför finns ens chips och godis att köpa…med alla risker som den här maten för med sig för människors hälsa?

Jag vet kanske inte precis vad en viss fond innebär, vare sig i möjlig avkastning eller risk, men precis samma sak gäller ju för det vi äter (och för en väldig massa annat). Jag vet ju inte vad matens tillsatser eller besprutningsmedel gör med mig och min familj - och inte heller vad det nyttiga innehållet i maten gör. Hälsan och därmed möjligheten till ett långt liv torde vara åtminstone lika viktig som möjligheten till god ekonomi under dessa (pensionsår). Men jag skriver inte det här för att jag vill att staten ska börja styra mina matval utan för att jag själv, precis som jag vill välja min mat själv, vill välja hur mitt eget pensionskapital förvaltas.

Maria Ahrengart
Privatekonom
Swedbank

Fler frågor och krönikor om pension