Idag har jag haft förmånen att få vara med på ett för mig väldigt intressant och lärorikt seminarium om arbetsskadeförsäkringen. Seminariet anordnades av Arbetsskadekommissionen där Björn von Sydow var ordförande. Förutom att de delgav sin syn på arbetsskadeförsäkringen idag och möjliga lösningar till en bättre försäkring i framtiden, hade de bjudit in forskare m.fl. och företrädare från olika politiska partier att ge sin syn. Det finns förstås en hel massa från seminariet att tycka om och tycka mindre om.

Själv tycker jag, trots min ringa expertkunskap i ämnet, definitivt om att frågan i sig väcks och tar sin rättmätiga plats på dagordningen. Jag hör också en massa intressant under dagen som att hela arbetsskadeförsäkringen är utformat utifrån män. Inte alls på grund av att någon egentligen vill diskriminera kvinnor utan helt enkelt utifrån att män har varit normen när det gäller arbetsskador och läkemedel och forskning osv. Det finns helt enkelt för lite forskning kring kvinnor. Dessutom saknar tio procent av löntagarna kollektivavtalat arbetsskadeskydd.

Anna Hedborg, som var en av de inbjudna talarna, och är f.d. statsråd och erfaren utredare kring socialförsäkringarna, tyckte att en av de bra sakerna med arbetsskadekommissionens arbete var att man satt tummen på att nuvarande arbetsskadeförsäkringssystem inte är alls bra, och en stark bidragande orsak till dagens undermålighet är att forskana vet för lite vilket i sin tur betyder att de som beslutar om regelverket för arbetsskadeförsäkringen också vet för lite. Till exempel så är dagens arbetsskadeförsäkring starkt ojämlik så till vida att kvinnors arbetsskador diskrimineras i förhållande till männens. Det beror framför allt på att det finns för lite kunskap (läs forskning och statistik) kring kvinnors arbetsskador. Ofta är forskning och normer kring vad våra kroppar klarar uppbyggda kring män. T.ex. hur mycket vi klarar att lyfta osv. Det blir då svårt att omvandla till kvinnor, som inte har samma fysiska förmågor, generellt sett. Det finns utöver detta en massa andra svårigheter. Till exempel så exemplifierades det på seminariet om forskning som visade att nattarbete för kvinnor kan ge bröstcancer – men hur många timmars nattarbete ger denna förhöjda risk…?

Ja, det är lätt att förstå problematiken i frågorna. Kanske ännu lättare att förstå problematiken i att lösa ansvarsfrågan och betalningsansvaret när det gäller vem som ska betala för arbetsskadeförsäkringen. Dels kan man ju tycka att arbetsskadeförsäkringen bör ingå i våra vanliga försäkringar. Men samtidigt så är det ju så att vissa yrkeskategorier och vissa arbetsgivare är riskkategorier. Ska alla vara med och betala för yrkesgrupper som har en högre riskprofil? Kanske inte självklart att en person som har ”pluggat häcken av sig” för att komma in på en akademisk utbildning ska vara med och betala för en som inte har pluggat lika mycket och istället valt en mer praktisk, och därmed arbetsskaderiskbenägen arbetsplats? I alla fall väcker detta synpunkter och svaret är långt ifrån självklart. Och hur är det med högriskarbetsgivare i sig? Tänk en arbetsgivare som totalt struntar i alla möjliga arbetsmiljökrav, och jämför med en som erbjuder t.ex. friskvård på arbetstid, höjbara skrivbord, anpassningsbara stolar osv. Är det då inte rimligt att dessa arbetsgivare får betala olika mycket till arbetsskadeförsäkringen eftersom den ena men inte den andra av arbetsgivarna i exemplet bidrar till att hålla sina anställda starka och friska?

Det finns en massa mer problemområden som lyftes fram. Till exempel så förespråkades av Arbetsskadekommissionen en lista där de för arbetsskada godkända sjukdomarna/symptomen skulle specificeras tydligt och komplettera dagens generella arbetsskadebegrepp. Flera av experterna som fick tycka till om detta var positiva till en lista eftersom det skulle minska dagens godtycklighet där enskilda handläggare kan avgöra vad som godkänns och vad som inte godkänns, och godtyckligheten skapar misstro till rättssäkerhet osv. Samtidigt poängterade motståndarna till ”listan” att själva existensen av en lista kan gör att flexibiliteten försvinner. Allt kan helt enkelt inte beskrivas med text på en lista, och speciellt skulle detta missgynna kvinnor vars symptom anses svårare att lista kategoriskt. Tunga lyft i vården är ett exempel på ett svårttolkat område. Mycket återstår uppenbarligen att lösa ut innan vi får en bra arbetsskadeförsäkring men fram till dess är det väldigt bra att frågan lyfts och diskuteras. Också mer kunskap om hus dagens försäkrings fungerar och vilka svagheter den har kan i sig vara värt en hel del i sig själv.


Maria Ahrengart
Privatekonom
Swedbank