Bankerna finansierar de bolån som kunderna får genom att dels låna in kapital kortsiktigt till en kostnad/ränta som bestäms av interbankräntan, STIBOR och dels låna in på långa löptider (fem år) i s.k. bostadsobligationer. Den långfristiga finansieringen har successivt ökat i syfte att minska refinansieringsrisken vilket också det nya regelverket tar sikte på. Den långa upplåningen ökar successivt och blir allt mer styrande för bolåneräntorna, även för kortare bindningstider.

Ändrade kapitaltäckningskrav och ändrade andra statliga regelverk påverkar bankernas upplåningskostnad. Utöver detta har bankerna ett eget påslag, räntemarginalen/räntenettot. Vanligtvis är bolåneräntor med korta löptider lägre än de med långa eftersom en kortare bindningstid inte innebär samma risk i vad som kan tänkas hända framöver. Förutom förändrade statliga regler påverkar förväntningar om vad som händer med inflation och konjunktur under bindningstiden också räntenivån.

Maria Ahrengart
Privatekonom
Swedbank