Jag överhörde en diskussion om att köpa hus. En medelålders person menade att det var ju så, man köpte sitt första boende fast man tyckte att man knappt hade råd med det. Och så hjälpte åren till att fixa det hela. Det löste sig ju av sig själv på något sätt.

Den här frågan återkommer jag ofta till. Kan man lita på att historien upprepar sig? Nej, jag tror inte de unga ska lyssna för mycket på den äldre generationen. Det som hände under 70- och 80-talen var ju att den höga inflationen hjälpte den som tog lån. Lånen urholkades som genom ett trollslag. De lån de unga tar idag får de amortera av i betydligt större utsträckning själva.

Visst kommer även en låg inflation att hjälpa till vad gäller bolånen över tid, men det är bra om man är realistisk i hur bostadens värde och skuldsättningen kommer att påverka hushållets ekonomi även om ett antal år. Om bopriserna stiger med en procentenhet utöver inflation, och inflationen är två procent, så motsvarar dagens 75 procentiga bottenlån efter 20 år fortfarande drygt 42 procent av bostadens värde, realt räknat och om man inte amorterat. Och efter 35 år (nu närmar sig pensionstid!) är belåningsgraden fortfarande cirka 27 procent. Det kan vara rätt högt att leva med, såväl som medelålders som pensionär.

Alltså, att amortera bolån, det är något som unga hushåll behöver lägga in i sina bokalkyler redan nu. Inflationen kommer att hjälpa till, men inte på långa vägar på samma sätt som för föräldragenerationen.

Ylva Yngveson
Privatekonom
Swedbank