Fråga: Hej! Jag tycker att man ifrågasätter pensionsberäkningarna alldeles för lite. Jag är 1962:a och kommer att få 51% i pension. Jag har jobbat utomlands 6 år och kom sent ut i arbetslivet pga studier. Det var dock inget problem ansåg jag då, eftersom att det dåvarande ATP-systemet premierar de 15 sista arbetsåren. Här blev jag (känns det som) förrådd av våra politiker som retroaktivt ändrade systemet på 90-talet. 

Svar: Det är nog många som känner sig förrådda av systembytet. I vår bok Mer Pengar för Pengarna har vi försökt oss på en historisk återblick för att förklara varför ATP-systemet pensionerades. Här kommer ett stycke ur boken:

Förr behövde folk inte så mycket pensionskapital, för de fick helt enkelt inte så många år som pensionärer. Så sent som 1960, när den allmänna tilläggspensionen (ATP) infördes, var pensionsåldern 67 år och medellivslängden runt 73 år. 2018 var pensionsåldern (cirka) 65 år och medellivslängden 82 år. Och ska alla ha pension i 16 år istället för sex år behövs det mer pengar i systemet.

Förr behövde du inte heller engagera dig i din pension. Den kom vid pensioneringen och du fick det du fick utan att behöva tänka på hur pengarna skulle placeras. Nu ser det helt annorlunda ut och du har fått ett antal val att fundera på, vare sig du vill eller inte.

På 1990-talet beslutades om ett nytt allmänt pensionssystem. Anledningen var att det gamla systemet (ATP-systemet) redan var för dyrt och skulle bli ännu dyrare i framtiden. Framförallt för att vi fortsatte leva längre och längre. Pensionen ansågs också ha för dålig koppling till vad folk dragit in till systemet medan de arbetat. Du kunde exempelvis ha jobbat i endast 30 år varav 15 med riktigt låg lön och ändå få en rätt bra pension eftersom den beräknades på de 15 åren med högst lön. Det var förstås ett bra system för alla (främst kvinnor) som jobbat deltid eller inte jobbat alls i perioder. Det var inte lika bra för de som jobbat heltid hela livet och haft en jämn lön. Dessa fick inte mer i pension, trots att de bidragit mer under sin tid i arbete. Vad som är mest rättvist tar inte vi ställning till, men de som designade det nya systemet gjorde om det så att den totala livsinkomsten blev viktigare.

Något staten också klurade ut vid samma tid är att ett ”hållbart pensionssystem” låter riktigt trevligt. Det gamla ATP-systemet lovade en viss pensionsnivå till dig som individ. Det nya pensionssystemet lovar istället att inte kosta för mycket. Hållbart för staten alltså. Med det nya allmänna pensionssystemet får du med andra ord lägre pension om pengarna i systemet inte räcker för den nivå du trodde att du skulle få. Du kanske har hört talas om ”bromsen”? När den slår till har det kommit för lite pengar in i systemet och då blir pensionerna mindre. Om det finns en broms borde det finnas en gas, kan vän av ordning tycka. En liten gas finns, men den betyder bara att man efter en broms försöker gasa upp till vad nivån skulle ha varit om man inte hade bromsat. Mer än vad som var tänkt får du aldrig. Systemet ska ju vara ”hållbart” för staten. Alltså är det säkrast att inte gasa för mycket. Att större delen av det du betalar för inkomstpensionen idag går raka vägen till dagens pensionärer gör att vi förväntas ha det som kallas för ”förtroende mellan generationer”. Vi måste helt enkelt hoppas på att de som bor i Sverige när vi går i pension jobbar hårt och vitt så att det kommer in tillräckligt med pengar i systemet. Det är alltså bara att hålla tummarna och fostra barnen väl.

Exempel: Stal Göran Persson verkligen 260 miljarder från pensionärerna? När ett system görs om kan förändringarna uppfattas som mer eller mindre bra. Det hävdas ibland att dåvarande statsminister Göran Persson snodde ytterligare en massa pengar från oss stackars nutida och framtida pensionärer i och med att en stor hög med pengar, nästan 260 miljarder, lyftes ut ur pensionssystemet och dumpades rätt in i statskassan.
Det är sant att så skedde, förutom att det är lite förenklat att skylla allt på Persson eftersom
nästan alla partier var med på förändringen. Visst hade det varit trevligt att ha kvar de 260
miljarderna, men faktum är att samtidigt som pengarna lyftes ut ändrade man också så att en del garantier och försäkringar betalas ut från statskassan istället för att tas från potten för
pensionspengar. Det gäller garantipension, efterlevandepension och det som förut kallades
förtidspension, numera sjuk- eller aktivitetsersättning. Vi har svårt att se det orimliga i att staten kompenserades för det. Egentligen räknade man fram att de övertagna åtagandena skulle kosta statskassan över 300 miljarder, men man justerade summan lite. Om man räknade rätt eller ej har vi svårt att avgöra. Vår uppfattning är att det var ett bra drag att separera det som är människors individuellt ihoparbetade pensionspengar från sådant som är en ren socialförsäkring. Att folk blir sjuka, eller på annat sätt inte kan bidra till sin egen pension, finansieras därmed direkt av skatterna utan att påverka den pension du får för att du har arbetat. Kan vi hoppas i alla fall. Allt är förstås till syvende och sist beroende av att det finns folk i Sverige som jobbar och betalar skatt och avgifter. 

Sammanfattningsvis har du rätt i att du missgynnades starkt av systembytet. Här går det att argumentera åt två håll:

● Å ena sidan ändrades systemet som du säger under ditt arbetsliv så att det blev klart
sämre för dig. Vi förstår att du känner dig lurad.

● Å andra sidan hade du i det gamla systemet fått betydligt mer pension än vad du betalat
in till systemet (om du lever normallänge). Det går också att förstå att de som skulle fått
betala för det inte tyckte att det var ett bra system.