Varför stödköper Riksbanken statsobligationer?

Jag får många frågor från läsare som undrar vad det egentligen betyder att Riksbanken köper statsobligationer: Varför och vad vill man uppnå? Är det samma sak som att trycka mer pengar? För att förklara detta så ställde jag i veckan några frågor till Tor Borg, chefsekonom på SBAB.

Vad är en statsobligation?

En statsobligation är ett räntebärande skuldebrev som intygar att innehavaren lånat ut pengar till staten. Ofta löper lånet på flera år. Räntan kan betalas ut löpande eller vid löptidens slut beroende på hur obligationen är konstruerad. I och med att det är ett lån till staten så betraktas statsobligationer som en väldigt säker placering.

Vad är det Riksbanken vill uppnå genom att köpa statsobligationer?

Riksbankens styrränta, som ju redan är nere på negativa nivåer, påverkar främst de korta räntorna. Genom att köpa statsobligationer hoppas Riksbanken kunna pressa även de långa räntorna. Dessutom hoppas man på att det ska hålla kronan svag.

Köper inte staten egentligen sina egna obligationer?

Jo, Riksbanken är ju en statlig myndighet som lyder under Riksdagen, så det kan man säga. Men i sig är detta inte så ovanligt, exempelvis har AP-fonderna som förvaltar pensionskapital alltid haft stora innehav av statsobligationer. Dessutom gör Riksbanken köpen på den öppna marknaden till ett marknadspris. Man direktfinansierar inte statskassan (vilket är olagligt).

Hur hjälper dessa stödköp oss att nå inflationsmålet på två procent?

Tanken är att lägre räntor och svagare krona ska stimulera efterfrågan i ekonom så att konsumentpriserna ökar lite snabbare. Dessutom kan en svag krona innebära att vi får lite mer inflationstryck via dyrare import.

Varför måste vi ha en inflation på två procent?

I Riksbankslagen står det att Riksbanken ska upprätthålla ett fast penningvärde. Riksbanken har tolkat detta som att inflationen ska vara stabil. Att man valt just inflation mätt med konsumentprisindex beror på att det är det mest kända och använda måttet, att det täcker en stor del av hushållens konsumtion och att det publiceras varje månad. Att målet satts till just två procent är en avvägning mellan önskan att hålla inflationen så stabil som möjligt men samtidigt undvika risken för deflationspiraler. Inflationen tenderar att variera mindre när den är låg, därför är målet satt till svagt positivt. Just 2 procent är också ganska vanligt i andra länder.

Hur kan inflationen vara så låg när bostäderna ökar så mycket i värde?

De låga räntorna har fått stark effekt på priserna på tillgångar (som aktier, fastigheter och bostäder) medan genomslaget på varu- och tjänstepriser varit ganska begränsat än så länge. Sannolikt beror det på att det fortfarande finns en del lediga resurser i ekonomin som håller tillbaka inflationstrycket, samtidigt som digitalisering, internationalisering och ökad konkurrens bromsar genomslaget av ett ökat kostnadstryck till konsumentledet.

Det pratas mycket om att kronan inte får bli för stark – varför är det så? Är inte det bra?

Dels bromsar en stark krona exportindustrin, som är viktigt för tillväxt och efterfrågan, dels innebär en stark krona billigare import, dvs. lägre inflationstryck.

Varför kan Riksbanken inte bara trycka nya pengar, eller är detta ett sätt att trycka nya pengar?

Man kan säga att detta är ett sätt att trycka nya pengar. Det är bara så att pengarna inte delas ut direkt till hushåll och företag utan de tar vägen via bankerna.

Blir resultatet det samma vid köp av statsobligationer, som när Riksbanken sänker reporäntan?

Nej, syftet med obligationsköp är främst att hålla nere långa räntor och försvaga kronan. Reporäntan har, under normala omständigheter, direkt effekt på de korta marknadsräntorna och är därför ett mycket mer träffsäkert vapen. Vid normala räntenivåer så finns det därför ingen anledning för Riksbanken att köpa obligationer. Obligationsköpen ska främst ses som ett komplement till räntesänkningar, som kan användas när korta räntor är mycket låga.

Finns det någon risk med att Riksbanken köper statsobligationer?

Ja, det finns en risk att Riksbanken kan göra förluster på obligationsinnehaven. Det finns också en risk för att obligationsmarknaden kan komma att fungera sämre med lägre omsättning, mindre likviditet osv. Sedan finns det ju en allmän risk med låga räntor i form av ökad skuldsättning, stigande tillgångspriser och ökat finansiellt risktagande.

Sverige går väl rätt bra nu ändå, varför måste vi stimulera ekonomin? Är det på grund av vad andra centralbanker gör?

Det stämmer. Många delar av ekonomin mår alldeles utmärkt och behöver ingen stimulans. Det är den låga inflationen som är problemet. För Riksbanken handlar det om att förtroendet för penningpolitiken och inflationsmålet har skadats efter flera år med grova målmissar på undersidan. Därför är det viktigt att snabbt få upp inflation och inflationsförväntningar till målnivån. Det finns också en poäng med att skaffa sig lite fallhöjd inför framtiden. Att inflationen pendlat kring noll procent de senaste åren har inte skadat ekonomin, snarare kanske det varit tvärtom. Men man kan ju fundera på vad som skulle hända med prisökningstakten och ekonomin om vi fick en ordentlig lågkonjunktur. Vill vi minimera risken för framtida deflationsspiraler kan det vara läge att se till att få upp inflationen lite. Slutligen påverkar självklart omvärlden och andra centralbankers agerande även Riksbanken. Inte bara via att växelkursen påverkas av de relativa räntenivåerna och att Riksbanken därför inte kan avvika för mycket från de andra centralbankerna utan även rent tanke- och idémässigt. Jag tror exempelvis inte Riksbanken hade vågat dra ned styrräntan på negativa nivåer om inte andra centralbanker också hade gjort det.


Stort tack till Tor Borg för svaren!