Det är intressant att notera att det nu efter en tioårig skuldtillväxt hos hushållen dyker upp synpunkter på att man ska införa regler om amortering. Att man ska vara tvungen att amortera på ett eller annat sätt. Hur skulle det utformas? Bara för topplån? På alla lån? I alla situationer? Nja, det vore bättre om bankerna tydliggör att det finns anledning att amortera – för låntagarens egen skull.
Det finns nämligen flera orsaker till att det är vettigt att amortera.

Den första orsaken är att man har svårt att hinna spara ihop till stor kontantinsats, i alla fall på orter där priserna stiger kraftigt, och då måste man i stället betala av på skulderna i efterhand.
Den andra orsaken är att man behöver minska sårbarheten. Ifall priserna på bostäder sjunker och man samtidigt blir tvingad att sälja så är det en ytterst jobbig situation att bli stående med lån kvar. Det bakbinder ekonomin under lång tid.
Den tredje orsaken är att vi lever i låginflationssamhälle idag. Och kan förvänta oss att det är en bestående önskan från politiker att hålla nere inflationstakten. Men det betyder samtidigt att man som låntagare inte har så stor draghjälp av inflationen för att urholka lånens värde med tiden. Det är stor skillnad mot de åren då inflationen rörde sig omkring 10 procent. Tiden verkar för låntagaren även idag, men inte alls i lika hög grad. Man får räkna med att själv betala av sina lån i hög grad och att lånen kommer att belasta hushållsbudgeten under lång tid.
Den fjärde orsaken hänger ihop med den tredje. En dag ska man gå i pension. Då är det bra att ha fått en bra balans i sin ekonomi så att man klarar boendeutgifterna. Och ha något över att sätta in i nästa bostad. Då behöver man ha amorterat. Men man ska också se till att ha sparat ihop ett kapital för underhåll av bostaden. Att räkna med att ta nya lån skjuter problemen på framtiden och det kan samtidigt vara svårt att få nya lån som pensionär när inkomsterna är lägre.

Sent ska politikerna vakna! I början av 2000-talet kunde man se stigande bopriser och ökande skuldsättning. Då kunde man ha sänkt fastighetsskatten ordentligt mot att sänka avdragsrätten på lån. Fastighetsskatten började bli till ett stort problem. Denna lösning diskuterades och kunde kanske ha gett en annorlunda utveckling. Att skatten på räntor och annan avkastning hade sänkts kunde samtidigt ha bidragit till större intresse att spara. Nu blir alla sent införda regler till betydligt större hinder – för de unga främst. Signalen om amortering stödjer jag, men gärna utan detaljstyrning och regelverk och varför inte diskutera i termer av morötter i stället. När kommer stimulanserna som underlättar de ungas bostadsköp?

Ylva Yngveson
Privatekonom
Swedbank