En nyhet blir det om en händelse har högt allmänt uppmärksamhetsvärde. Inte sällan får jag uppfattningen att det mesta vi läser om är något negativt och dåligt. Det finns ju en del att klaga på, men hur har vi hushåll det egentligen här i landet? Har vi det dåligt eller har vi det bra? Strax före jul var jag i Bryssel på möte med EU’s expertgrupp för finansiell utbildning. Över lunchsmörgåsen var vi några som diskuterade om nedskärningar i länderna.

Kulturen får stryka på foten, fattiga får det sämre, pensioner sänks. Jag jämförde med situationen i Sverige efter förra krisen, i början av 90-talet. Mellan -93 och -97 kom i stort sett bara negativa förändringar för hushållens plånböcker. Det tog oss åtskilliga år att komma tillbaka. Och vi fick leva med höjda skatter, sänkta bidrag och sämre uppräkning av pensionerna. Inte förrän
-98 vände det och idag, mer än tio år senare, har bidragsökningar, skattesänkningar och reallöneökningar gett, framförallt löntagarna, en utomordentligt bra sits.

Vi har till och med kunnat se sänkta skatter för pensionärer nu i en tid av kris. Det är nog rätt unikt i vår historia. Både den tidigare socialdemokratiska regeringen och nuvarande alliansregeringen får med beröm godkänt för god hushållning med offentliga medel och ha hyggliga styrmedel (penningpolitiska målen). Vi kunde ha haft det betydligt mer besvärligt med en mer yvig finanspolitik. Ändå är det inte problemfritt!

Våra skyddsnät! Hur är det försvarbart att införa regler om utförsäkring utan att ha försäkrat sig om att konsekvenserna inte blir extrema? Enstaka fall har lyfts upp i medierna och belyser problematiken. Först då, ett år senare tillsätts en utredning för att titta igenom regelverket och vad det kan ha betytt för olika individer. Jag kan inte tycka annat än att det är en skymf mot svårt sjuka individer att bli av med sitt skyddsnät. Säkerligen finns skäl att förbättra träffsäkerheten i de olika systemen, men individen måste ändå kunna mötas av viss förutsägbarhet. Rättvisa går aldrig att skapa med politik, däremot ökad rättfärdighet. Man ska inte kunna hamna mellan samhällets olika stolar som det nu verkar vara många som har gjort.

Är det mandatperioder om fyra år som är problemskapande i sig? Beslut måste ske snabbt och man hinner inte utreda tillräckligt? Ska beslut om socialförsäkringen alltid ske blocköverskridande? Är sociala systemen vi hamnar i alltför separerade och leder till att man lätt skjuter över en kostnad (ett problem) på någon annan? På dessa frågor får vi se om utredningen kommer med något svar och något förslag till förändring. Akut är det att säkerställa vilken trygghet vi kan förvänta oss av samhället.

Klaga på regelverk som ger snedvridna resultat finns anledning att göra och det är också möjligt i vårt öppna demokratiska samhälle. Men det kan också vara bra att lyfta blicken och se det positiva som finns. För i grunden har vi det rätt bra för närvarande. Hushållen i Sverige har nog aldrig haft det så bra ekonomiskt som idag.

Ylva Yngveson
Privatekonom
Swedbank