Finanskrisen har förändrat svenskarnas syn på sina pengar. Vi är mer oroliga för vår ekonomi. Vi sparar sämre. Samtidigt tar vi inte för oss på banken, utan ger bort våra slantar till miljardvinster. Det är som att krisen gör att vi inte längre bryr oss om våra pengar.

Finanskrisen är nu fem år gammal. Vi i Sverige kom lindrigt undan. Inga banker gick omkull och arbetslösheten steg inte alls så kraftig som i omvärlden och den påföljande börsnedgången är nu återhämtad. Men ett tydligt spår märks kvar: vi har förlorat en stor del av vår tillit till banker, myndigheter och politiker. Varannan svensk har minskat förtroende för dessa finansens aktörer, visar aktuella Sifosiffror.

När vi inte litar på banken påverkas också vår syn på våra egna pengar. 4 av 10 svenskar är idag mer oroliga för sin privatekonomi än före krisen. Och resultatet syns på våra konton. Vi hamstrar pengar som de vore de sista vi äger.

Vi har nu rekordstora belopp på usla sparkonton som ger i snitt 0,95% ränta varje år. Det tycker jag är märkligt när det finns konton som ger 2-3 % och har insättningsgaranti. Folk ger bort pengar till banken. Detta kostar oss 15 mdr varje år. Men frågan är förstås om vi behöver så mycket pengar på kontot, utan borde kräva mer tillväxt än så.

Bland våra räntefonder ser vi liknande misstag. Närmaste åren finns en som kommer att lida svårt. Den som förlorar i värde när räntan stiger. Obligationsfonderna. Byter vi inte kan detta kosta oss 15 mdr till närmaste året. Flytta till sparkonto och vi kan gå plus 5 mdr istället. Det är ett lågriskval.

När det gäller våra aktiefonder har vi 90% i dyra fonder. De flesta av dem slår inte snittet. Med lite engagemang så flyttar vi pengarna till billiga fonder för 0,4%. Då sparar vi 20 mdr varje år.

Bolånen gäller mest pengar, men ändå bryr sig få. Med 1 000-tals miljarder i lån skulle vi tillsammans lätt kunna hämta hem 5-10 miljarder i lägre boränta. Det rör sig om 10 000 kronor per svensk, varje år. Bara att jämföra, ringa runt och pruta. Om vi bara brydde oss.

Gång på gång ser vi att de enklaste misstagen breder ut sig. Det är inga svåra steg att ta. Ändå är det bara som bäst endast 3 av 10 som tar steget. De flesta stannar istället vid att vara upprörda, besvikna, ilskna och lurade.

Ska inte bankerna få några vinster alls kvar, frågar sig en svåger till en bankman. Jo, bankerna ska få de vinster de förtjänar. Problemet idag är att de tar ut höga avgifter, som få sparare upptäcker förrän det är för sent, där bankfolk dör rika och arbetare dör fattiga. Att tjäna pengar på människors oro tycker jag är fel. Att inte hjälpa de som blundar för sina pengar, är i min värd oetiskt och omoraliskt. Nej, kärnfrågan är; vem ska tjäna mest på varje sparares pengar; spararen själv eller banken? Någon måtta får det vara.

Claes Hemberg
Sparekonom Avanza Bank