Tid är investeringarnas bästa vän. Det är helt enkelt värt att hålla ut trots att det blåser hårt på börsen eller på bostadsmarknaden, och att komma ihåg den långsiktiga strategin. Tillgångars värde tenderar att öka i det långa loppet, trots att vi tenderar att ha en förkärlek för att tänka här och nu.

En god vän påminde mig häromdagen om det som Astrid Lindgren mot slutet av sitt liv alltid inledde telefonsamtalen till sina systrar med. ”Döden, döden” sade de och så var det ämnet avklarat. Jag tänker att jag gör samma sak med det som pågår nu. ”Virus, virus”. Så, då var det klart.

Istället tänkte jag ägna denna krönika åt investeringar. Jag har nämligen roat mig med att undersöka vad avkastningen i olika tillgångsslag har varit historiskt. Även om framtiden som bekant är okänd för oss, så kan det ibland vara relevant att se bakåt för att lägga upp en sparstrategi för sig själv. Låt mig nu ta er tillbaka till år 1997. Enligt Wikipedia var det året då Pernilla Wiberg som första svensk tog en pallplats i störtlopp i världscupen och tunnelbygget genom Hallandsåsen stoppades på grund av misstanke om miljöbrott. I övrigt har jag ingen aning om varför jag valde just detta år.

Även om framtiden som bekant är okänd för oss, så kan det ibland vara relevant att se bakåt för att lägga upp en sparstrategi för sig själv.

För tankeexperimentets skull tänker vi oss nu fem olika personer som år 1997 ärver 1 275 000 kr som de vill investera och för detta väljer olika tillgångsslag. Vi kallar dem (och ja, det skvallrar om vilken tillgång de väljer): Herr Guld, Herr Sverigevilla, Herr USA-börs, Herr Stockholmsbörs och Herr Statsobligation. Av dessa herrar är, givetvis, den sistnämnde den mest riskaverta.

Eftersom jag inledde denna krönika som jag gjorde och således inte tar någon hänsyn till rådande situation, väljer vi att titta på hur mycket de olika herrarna hade i kapital när de vaknade upp med lätt huvudvärk på nyårsdagen år 2020. Eller ja, alla herrarna utom Herr Statsobligation förstås, som inte dricker något starkare än lättöl sedan många år tillbaka.

Herr Stockholmsbörs var nära att kasta in handduken år 2002.

Herr Stockholmsbörs var nära att kasta in handduken år 2002 när hans kapital var nere och nosade på det belopp han en gång satte in. Herr Guld, som under några gyllene år (!) i början av 2010-talet varit glad som en speleman, fick se sitt kapital minska med flera miljoner under 2013.  Men, låt mig inte hålla er på sträckbänken längre. Resultatet, i fallande ordning, är:

1. Herr USA-börs: 9 996 610 kr
2. Herr Stockholmsbörs: 9 322 166 kr
3. Herr Guld: 8 069 815 kr
4. Herr Sverigevilla: 5 442 237 kr
5. Herr Statsobligation: 3 756 133 kr

Mångmiljonärer! Hela bunten! (Och förresten, sådant där som till exempel inflation och skatter, det finns inte i min fiktiva krönikevärld.) Av detta något surrealistiska backspegel-experiment kan vi dra flera slutsatser. För det första är uppenbarligen tid investeringars bästa vän. Det är helt enkelt värt att hålla ut trots att det blåser hårt på börsen eller bostadsmarknaden och att komma ihåg din långsiktiga strategi. Kanske kan den vara att helt enkelt att bo kvar eller att köpa en bostad om ett behov finns, oavsett marknad. Kanske kan den vara att komma ihåg att tillgångars värde tenderar att öka i det långa loppet, trots att vi tenderar att ha en förkärlek för att tänka här och nu.

Men kom också ihåg det här: för oss alla kommer det titt som tätt under årens lopp att dyka upp yttre faktorer och händelser som påverkar värdeutvecklingen på våra tillgångar. Om inte i form av en pandemi (attans, jag skulle ju inte nämna det mer!) så en ränteförändring, konjunkturnedgång eller något helt annat. Men det tycks ändå, oavsett tillgångsslag, som att uthålligheten trots allt gör oss till vinnare.