Svart på vitt – nu har vi sett hur mycket skatt vi skulle betala för förra årets inkomster. Deklarerandet har verkligen blivit en mindre tung uppgift i sig. Jag minns hur jag satt och deklarerade åt kunder för hand och med karbonpapper och där det gällde att vara fena på alla regler som fanns. Användandet av dem var ett riktigt hantverk, för att inte tala om själva skatteuträkningen!

Idag är det nästan för enkelt. Orkar man verkligen bry sig om att kolla kontrolluppgifterna och sedan deklarationen? Det kan självklart smyga in felaktigheter, mänskliga faktorn har inte upphört att existera. Men om man har följt med under året och dessutom provdeklarerat redan under hösten (rekommenderas å det varmaste!) så märker man av avvikelser.

Inte finns det heller så många avdrag man kan göra längre! Visst är det bra att mer och mer förenklas. Men allt förändras inte till det bättre. Jag tänker på fastighetsavgiften. Att borttagandet av fastighetsskatten skulle betalas av bostadsägarna ledde snarast till att de tidigare slumpmässiga effekterna byttes ut mot nya slumpmässiga och oförutsägbara. Uppskovsskatten t.ex. behöver man se över.

Även kapitalvinstbeskattningen på aktier behöver man göra något åt! Alla dessa byten, inlösen, utdelningar och liknande man måste ha koll på! Det är avskräckande. Direktägande av aktier motarbetas av de praktiska problemen. Nog måste det vara sunt med en spridd ägarstruktur? Kan man inte göra något smart åt detta utan att skatten skjuts upp för mycket? För uppskjuten beskattning vill ju inte regeringen ha. Antingen mer av schabloner eller en möjlighet att flytta över befintligt sparande till någon form av kapitalförsäkring utan att först skatta av pengarna fullt ut? Avkastningsskatten ger ju löpande intäkter för staten.

En annan tanke dök upp i samband med deklarationen. I skatteuträkningen syns tydligt hur mycket man betalar i kyrkoavgift. Synliggörandet av kyrkoavgiften har gjort att en del valt att lämna sin församling. Det var tydligen ok att betala den skatten tidigare när man inte såg den. Det säger en hel del om att vi borde få veta mer om hur mycket vi faktiskt betalar för olika ändamål via skatten.

Men jag ställde också en fråga till en person inom kyrkan om vad jag får för avgiften. Det blir ändå en del pengar under årens lopp. Nog har jag tyckt att enbart det att kyrkorummet är så fantastiskt och kyrkan som kulturbyggnad så viktig att det i sig väl motiverar avgiften. Nu fick jag reda på lite mer: Inom Svenska Kyrkan har man en stor och rätt så tyst verksamhet. Den sociala verksamheten och den pedagogiska är mycket större än jag kände till. Öppna förskolan, ungdomsverksamheten på kvällar och familjerådgivningen är stora verksamheter, utan krav på religiösa engagemanget.

Men det som känns mest angeläget är att man välkomnar eller aktivt besöker ensamma, hemlösa eller andra som har det svårt. Här bidrar både anställda och frivilliga. De möter dagligen människor, bland annat dem som hamnar mellan stolarna i vårt välfärdssamhälle. Sista utposten verkar det vara. Det kan handla om att få en rejäl frukost för en billig penning eller bara att få prata med någon. Att bli sedd och få hjälp i vardagen! Visst betalar vi skatt för att kommunen ska kunna fullgöra ett socialt uppdrag, men det verkar inte räcka. Andra initiativ behövs också i samhället. Jag tänker i alla fall fortsätta att betala min kyrkoavgift!

Ylva Yngveson
Privatekonom
Swedbank