På (det glada) 80-talet kunde man t.ex. placera i konstkonsortier och andelar i filmbolag eller diamanter. Det var konstlade sparformer där kurserna drevs upp i ett slags pyramidspel. När 90-talskrisen kom föll värdet dramatiskt och det fanns ingen andrahandsmarknad. Några andra exempel är frimärssamlingar och jubileumstallrikar som ofta är svåra att avyttra idag.

Men dåliga specifika spartips till trots är det ändå alltid bättre att ha ett sparande än att inte ha det. Och det ska vara i ett sparande som man förstår. En buffert som man behöver kunna komma åt snabbt bör man ha i ett säkert sparande. Mer långsiktigt sparande kan man fördela mellan säkrare och mer riskabla placeringar efter hur riskvillig man själv är, när man behöver kunna komma åt kapitalet och hur viktigt sparkapitalet är.

Maria Ahrengart
Privatekonom
Swedbank