Nu i veckan (december 2012) kom det en rapport om nya mått på att mäta välfärd. Rapporten var skriven av sociologen Filip Fors och var skriven på uppdrag av regeringens Framtidskommission som har i uppdrag att sätta fingret på viktiga samhällsutmaningar som Sverige står inför de kommande åren, med sikte på 2020 och 2050. Kommissionen leds av statsministern och består av partiledarna i regeringen tillsammans med ett antal personer med olika perspektiv och från olika delar av det svenska samhället.

Filip Fors går i sin rapport igenom den forskning som finns om alternativa välfärdsmått, dvs. hur man kan försöka mäta lycka och välbefinnande på mer känslomässigt upplevda sätt, subjektivt upplevd livskvalitet. Traditionellt har vårt välstånd definierats genom objektiva och ekonomiska mått, som t.ex. bnp/capita, dvs. tillväxt per invånare i landet. Men nu försöker både forskare och organisationer som OECD och FN hitta ”mjukare” indikatorer på vår välfärd.

Rapportförfattaren har granskat den forskning som finns kring dessa mjukare värden och konstaterar att det är ett område i stort behov av ökad kunskap. Men av det han har funnit så konstaterar han att vår upplevda livskvalitet/lycka påverkas av en rad olika faktorer där ekonomin är viktig men även vår arbetssituation, våra relationer och fritidsaktiviteter. Psykologiska faktorer som hur vi hanterar motgångar och ser på oss själva och vår framtid är också av stor betydelse för hur lyckliga vi upplever oss vara. Han exemplifierar med att vi faktiskt kan bli lyckligare av att exempelvis motionera mer, Även om just detta sannolikt inte räcker hela vägen till lycka för alla, så räcker det ändå långt för vissa.

Jag tar hur som helst tacksamt till mig den här rapporten för egen del, men så har jag också alltid ifrågasatt renoveringsmanin och inredningsstressen (mina ord, kan självklart i andras munnar istället benämns nödvändiga ombyggnationer och att man gör det mer hemtrevligt) som jag subjektivt upplever att många omkring mig har. Även om man kanske inte kan leva helt nöjd och lycklig i alla sina dagar i ett tält, utan några alls övriga tillhörigheter (speciellt inte så här års) tycker jag nog ändå att det är de riktigt bra relationer jag har som ger mig störst lycka. Sedan njuter jag av god mat och en snygg soffa eller en tavla som ser bra ut också, men det kommer i mycket senare hand. Det är inte snyggheten i soffan som gör mig lycklig på riktigt. Men av det som gör mig lycklig, mina riktigt bra vänner till exempel, så finns det dem som blir väldigt lyckliga av fina saker, och det bekräftar ju verkligen hur subjektiv vår lycka är. Och hur svårt det är att hitta mått som klarar uppgiften.

Maria Ahrengart
Privatekonom
Swedbank