Min krönika den här månaden blir till av en ganska personlig angelägenhet. Jag har två söner, båda nu i tonåren och den äldste ska börja gymnasiet i höst. Vi (föräldrar och barn) har lagt ned en massa tid på gymnasievalet (finns det ens mer komplexa saker än gymnasievalet? Och egentligen borde det finnas kurser för detta…), och på att förhöra inför prov mm. Men i slutänden handlar det ändå om att få en utbildning som leder till det jobb som man vill ha.

Börjar undra om det där med ”leder till det jobb man vill ha”… Tycker fortfarande att om man ska bli bra på ett jobb så måste man gilla det man gör på jobbet. Om inte så lär det finnas någon annan som gör jobbet bättre, och det jobb man själv bör ha är på ett annat ställe, där mer stämmer.

Men det här är överkurs i jobbtankar. Det viktigaste för våra barn och för Sverige är att människor får jobb och att våra barn får ett jobb när de är klara med sin utbildning. Alldeles för många unga är arbetslösa. Statistiken är svår eftersom ungdomars arbetslöshet ibland kan döljas genom att studera vidare. Statistiken säger ändå att drygt 10 procent av ungdomar i Sverige i åldrarna 18-24 år är arbetslösa. Och varje person är definitivt en person för mycket.

På banken där jag jobbar har vi ett initiativ som heter ”Unga Jobb”. Initiativet kommer från Swedbank och Sparbankerna och är i nära samarbete med Arbetsförmedlingen och Manpower. Sedan starten 2009 har vi tillsammans med andra företag och kommuner i vårt nätverk skapat ca 6 000 praktikplatser. Och siktar på ännu fler.

En praktikplats kan leda till jobb, och om inte jobb så blir det ändå en referens i C.V:n. Kan vara det som just precis avgör.

Maria Ahrengart
Privatekonom
Swedbank