Institutet för Näringslivsforskning hade idag ett seminarium där en studie av forskarna Andreas Bergh, Therese Nilsson och Daniel Waldenström presenterades. Seminariet/studien hade den minst sagt intressanta frågeställningen ”Blir vi sjuka av inkomstskillnader?” som rubrik. Jag vidareförmedlar några intresseväckande meningar direkt från boken som seminariet byggde på: ”För några årtionden sedan lanserades idén att människors tendens att jämföra sig med andra, så kallade sociala jämförelser, är en avgörande faktor för människors hälsa i rika länder. Upprinnelsen var en serie studier av hälsan hos byråkrater anställda vid det brittiska regeringskansliet Whitehall. Forskarna befarade att chefernas höga arbetstempo och kravfyllda positioner ledde till hög stress och försämrad hälsa. Men resultaten visade det motsatta: det var personerna längst ned i hierarkin som mådde sämst. Detta kunde inte förklaras av sämre livshållning, som exempelvis rökning. Forskarna landade istället i att det var den relativa positionen inom jobbhierarkin som gav upphov till ohälsan.” Det här har i sin tur lett vidare till många forskningsrapporter/studier om att det just är inkomstskillnader i sig som är stressande och ger upphov till dålig hälsa.

Syftet med seminariet som jag var på var för forskarna att presentera det aktuella forskningsläget kring sambanden mellan ojämlikhet och ohälsa. De berättade att det finns många frågetecken men att man också kan se vissa tydliga mönster.

Om jag tolkar författarna/forskarna rätt så är de mönster som man kan uttyda följande: det finns inte mycket i forskningen som pekar på att inkomstojämlikheter i sig skulle påverka hälsan negativt, givet en viss grundläggande ekonomisk nivå som behövs för att klara vissa grundläggande hälsobehov. Däremot finns det mer stöd för att självskattad hälsa påverkas mer av inkomstojämlikheter. Vi mår alltså dåligt av att se att andra har det bättre än vad vi själva har. Speciellt gäller detta om vi upplever att skillnaden i inkomst är ”orättvis” dvs. det har inte funnits ungefär samma möjlighet för alla att få en viss inkomst. Dock påpekade forskarna också att alla såklart inte reagerar så här, många tycker att det är sporrande att det går bra för andra osv.
Ja, ja, inte jätte mycket klokare blev jag egentligen av seminariet men det var ändå intressant och jag är glad att jag gick dit. Och även ett ”icke-svar” dvs. att forskningen inte kan ge något svar på vissa frågor (än så länge i alla fall), är ju ett viktigt svar i sig.

Och för egen del är jag enormt glad över att vi har träningspass på lunchen (enormt bra sådan dessutom) på min arbetsplats. Jag är helt säker på att just detta enkla faktum påverkar dels min egen hälsa väldigt mycket positivt (älskar passen och är jätteglad (och nöjd) flera timmar efteråt)dels så jobbar jag sannolikt både betydligt effektivare och mer avspänt tack vare detta. Endorfinerna som ett riktigt hårt träningspass ger har förstås effekt på mitt arbete. Så kanske finns även en omvänd kausalitet: Bättre hälsa, ger bättre produktivitet, och i förlängningen, även bättre inkomst. I alla fall sett över en livscykel. Bättre hälsa gör att vi orkar jobba längre och på så sätt får vi högre pension och livsinkomst. Ja, i väntan på säkra forskningsresultat (som jag verkligen ser fram emot!), så tränar jag i alla fall glatt vidare  - oavsett vad det gör för min inkomst.

Maria Ahrengart
Privatekonom
Swedbank